Jag sprang med brisen
Mot norr den eviga isen
Jag fan en dalgång
En massiv spricka
Måsarna visade vägen ur skyn
Då mötte jag isen
Då fann jag hav
En storm steg ur vågors djup
En hemlighet om maktens spira
Urgudar nu ristat genom mej
Spåret in i isen gick
Djupt mot dess frusna kärna
Där den stod evigt stel
Gick en fåra in med flodens ström
Ner mot det blå jag vandra
Isen i mina ådror för dagar tio
Där fanns en grotta, en faslig sal
I grottans mitt han stod
Som djupet kallat up stjärnors ljus
Krigaren mäktig från rymders sus
Ur hans frusna hand jag tuggat
Ett spjut från en ändlös plats
Ett skirk ett dån från spjutets blad
Maktens spira med stjärnors rad
Tusende steg mot jordens yttre
Från djupet jah ân en gång steg
Nu grinet ej släckas från detta tryne
Ett slag nu bådas, snart slutförs allt
